En kopia av mig

När jag syr kläder till mig själv har jag alltid svårt att få till det perfekt. Jag behöver hjälp med att mäta ordentligt på kroppen och ingen här hemma tycker att det är enkelt att hjälpa till. En provdocka har sedan länge varit något som jag velat ha, men när man har en kroppsform som inte alls stämmer med färdiga provdockor har jag lagt det på hyllan.

Jag har i flera år spanat in hur man kan göra sin egen sk body double och nu i sommar har jag äntligen fått tummen ur och gjort en. Eller två rättare sagt. Varför göra rätt första gången???

Jag hittade bra information härifrån

https://taktiltextil.wordpress.com/2012/06/24/gor-din-egen-provdocka/

Sagt och gjort, jag inhandlade en massa silvertejp och klädde mig i en av makens gamla t-tröjor. Sedan började han att vira in mig i tejp.

Inte precis smickrande. Ganska deprimerande faktiskt att se hur man egentligen ser ut. Men det är ju knappast någon ide att minska på måtten för då passar ju inte kläderna...

Sedan klipptes jag upp i ryggen och fyllde hela härligheten med kuddfyllning. Knubbigt värre blev resultatet. Så knubbigt att när jag täckt min kopia med tyg, satt fast den på en klädstång och satt på en hemmasydd klänning så passade inte klänningen. Min provdocka hade blivit flera centimeter tjockare än jag. Suck. Så det blev att ställa undan den och vänta tills jag inhandlat mer silvertejp och en tajt t-tröja som inte veckade sig. Sedan var det bara att vänta tills både maken och jag hade tid. Det hände alltså idag och efter en himla massa knåpande och mätande så blev resultatet så här.

Iklädd en hemmasydd blus blev det så här.

Nu bor min kopia i syrummet och ser ut så här.

Modell större bodde också här och vi har alla trott att någon stått i rummet varje gång vi gått förbi eller in i rummet. När sonens kompisar kom på besök och skulle sova i syrummet flyttade jag dock upp dockan i vårt sovrum. Jag ville ju inte att de skulle komma hem mitt i natten efter partajande och tro att någon befann sig där de skulle sova...

xx