Så var det dags för en tur till Manchester igen. Jag passade på att köra upp sonen innan skolan började för jag vet hur intensivt allt blir när vi väl har börjat. Förra året körde vi upp en lördag och hem igen dagen efter och med tanke på att vi hade lyckats boka ett hotellrum där de spelade musik på nedervåningen till fyra på morgonen och vi i princip inte sov någonting, kändes det som om jag gick i sömnen hela veckan efter. Detta ville jag undvika och det var lättare eftersom sonen skall dela hus med 6 andra studenter och de fick tillgång till huset redan i början av augusti.
Trafiken var bedrövlig, som vanligt, och vi kom fram vid 7-tiden på kvällen. Det blev inte så mycket gjort den kvällen annat än att packa upp, gå ut och äta samt inhandla lite basvaror till studenten. Dagen efter hade son nummer två en jobbintervju (han fick jobbet!!!) inne i Manchester så vi tog bussen redan kl 8 för att han skulle hinna dit i god tid innan halv 10. Han klev in en minut innan halv... Det var enormt mycket trafik och även om studenthuset inte ligger jättelångt från varken universitetet eller centrum, så tog det oss evigheter eftersom bussen fick ta flera omvägar pga vägarbeten.
Äldste sonen och jag tillbringade förmiddagen med att vandra runt i Manchester och jag måste säga att jag var mäkta imponerad. Vilken härlig stad!!
Det var fullt med folk i parken vid Piccadilly, där vi hoppade av bussen.
Runt omkring fanns höga hus och små marknadsstånd.
Drottning Victoria fanns också på plats.
Vi tog en promenad till shoppingcentret Manchester Arndale - enormt stort med alla tänkbara affärer.
Till och med den här.
Utanför Arndale fanns dessa fina hus.
Vi gick in på the Printworks (ett gammalt tryckeri numera fullt med barer, restauranger samt en bio) men där var alldeles för mörkt för min enkla kamera att ta kort. Det var väldigt coolt därinne dock så ett besök i framtiden på kvällen står definitivt på min lista.
I närheten ligger detta museum som jag iofs inte är särskilt intresserad av men kanske kommer att besöka i framtiden för skoj skull.
Sedan gick vi vidare till The Northern Quarter där allt är lite dyrare. Vi tittade in på ett arts and craft centre.
Jag tyckte mycket om Manchester efter en halvdag i centrum. Det var en mysig stad och kändes lite som Göteborg, trots att den är avsevärt mycket större. Kanske berodde det på de här.
Gula spårvagnar!!
Efter att ha gått och gått var det dags att sätta sig på bussen tillbaka till sonens nya hem. Väl där intogs kaffe (vi hade ätit både frukost och lunch på stan) för att vakna till liv och sedan var det dags att köra hela vägen hem igen. Jag kommer definitivt att åka upp till Manchester snart igen. Då blir det till att boka ett hotellrum där man får sova utan att blir störd!
xx
Det här är den senaste boken vi läste i den engelska bokklubben jag är med i. Tyvärr kunde jag inte vara med på träffen eftersom jag befann mig i Cornwall då övriga medlemmar diskuterade den, men läste den gjorde jag.
Det är min första William Boyd-bok och antagligen inte den sista. Jag gillade verkligen denna. Meningarna var tydligen delade bland övriga bokklubbsmedlemmar, och jag tillhörde alltså den positiva halvan.
Boken handlar om Amory Clay, 1908-1983, och hennes liv som fotograf. Här och där finns fotografier av henne, hennes familj och vänner samt kort tagna av henne. Hennes liv berättas i kronologisk ordning men emellanåt finns kapitel skrivna under den senare delen av hennes liv då hon bor ensam i Skottland. Boken är välskriven och Amory som person är intressant. Hon går sin egen väg och är stark men samtidigt är hon väldigt ensam. Precis på samma sätt som man tittar på ett fotografi "tittar" vi på Amorys liv. Man kommer henne inte nära.
Jag hade inte hört talas om Amory Clay och googlade henne därför när jag läst ca en fjärdedel av boken (det gjorde flera andra bokklubbare också). Hon har inte funnits!! Boyd har skrivit en helt påhittad berättelse baserad på flera kvinnliga fotografer under 1900-talets första hälft. Så lätt lurade han mig. Fotografierna är bilder han har hittat på loppmarknader och det är det enda som tydligt är "fel". De flesta bilderna är uppenbarligen från andra tider än de skall föreställa. Trots det tycker jag att det var himla smart av honom att ta med dessa. Att Amory är en helt fiktiv person ändrade inte min uppfattning om boken. Den var väldigt intressant och jag rekommenderar den verkligen.
xx
Vad passar bättre när man är i Cornwall än att läsa om just Cornwall?
Jag har inte läst Jenny Colgan förut men såg att hon var väldigt populär när jag var i Sverige tidigare i augusti. Dessutom har både min mamma och syster läst flera av hennes böcker och rekommenderade henne varmt.
Det blev till att besöka biblioteket och tur för mig hade de just de böcker som jag mest sett i bokhandeln i Svedala.
Första boken handlar om Polly som efter att ha tvingats lägga ner sitt och pojkvännens företag hittar en inte alltför attraktiv lägenhet att hyra ovanför ett övergivet bageri på halvön Polbearne i Cornwall. Hennes bästa vän tycker att hon är galen och är övertygad om att Polly kommer att komma tillbaka till civilisationen efter bara ett par veckor. Detta händer ju naturligtvis inte. Polly börjar baka för att ha något att göra och blir snart en sensation i det lilla, lilla fiskesamhället. Hon träffar naturligtvis kärleken och en enorm storm har en förödande effekt på allas liv.
Bok nummer två handlar om sommaren efter och är i stort sett en upprepning på den första boken tycker jag. Visst är Polly etablerad nu, både när det gäller att baka och med pojkvännen, men det händer grejer som ställer till det rejält och ännu en storm inträffar.
Böckerna är väldigt lättlästa och det var precis vad jag var ute efter när jag satt och huttrade i vinden/låg och solade på en av Cornwalls härliga stränder. Kanske att jag läser fler av Colgans böcker i framtiden, vem vet. Just nu känner jag för att sätta tänderna i något lite "djupare".
xx
Förra året köpte jag ett fint orange bomullsgarn för att virka en söt liten topp till dottern. Jag hade sett mönstret i en MollyMakes-tidning och tyckte att den skulle passa en tonåring. Det hade den säkert gjort, om inte mönstret varit så konstigt. Jag började virka och den blev enorm. Det blev till att repa upp och lägga åt sidan.
I våras fick jag för mig att jag skulle leta upp ett mönster där jag kunde använda samma garnmängd till någon form att topp till dottern. Sagt och gjort, jag spanade in mönster här och hittade detta mönster. Rätt mängd garn och dottern tyckte att den såg bra ut. Det var bara att sätta igång. Det här mönstret var mycket bättre! Den var kul att sticka och hade nog blivit färdig mycket tidigare om jag hade kommit ihåg att ta med sticket till Sverige... Det gjorde jag ju inte och eftersom jag nästan uteslutande stickar när jag sitter framför tv:n och knappt har gjort det under hela sommaren, blev den inte färdig förrän förra veckan. Lite sent kanske med tanke på att den är ärmlös och mer eller mindre en sommartopp. Men, men, dottern gillar den skarpt och har på sig den var och varannan dag. Kunde inte få ett bättre betyg!
xx
