Det här är den senaste boken vi läste i den engelska bokklubben jag är med i. Tyvärr kunde jag inte vara med på träffen eftersom jag befann mig i Cornwall då övriga medlemmar diskuterade den, men läste den gjorde jag.
Det är min första William Boyd-bok och antagligen inte den sista. Jag gillade verkligen denna. Meningarna var tydligen delade bland övriga bokklubbsmedlemmar, och jag tillhörde alltså den positiva halvan.
Boken handlar om Amory Clay, 1908-1983, och hennes liv som fotograf. Här och där finns fotografier av henne, hennes familj och vänner samt kort tagna av henne. Hennes liv berättas i kronologisk ordning men emellanåt finns kapitel skrivna under den senare delen av hennes liv då hon bor ensam i Skottland. Boken är välskriven och Amory som person är intressant. Hon går sin egen väg och är stark men samtidigt är hon väldigt ensam. Precis på samma sätt som man tittar på ett fotografi "tittar" vi på Amorys liv. Man kommer henne inte nära.
Jag hade inte hört talas om Amory Clay och googlade henne därför när jag läst ca en fjärdedel av boken (det gjorde flera andra bokklubbare också). Hon har inte funnits!! Boyd har skrivit en helt påhittad berättelse baserad på flera kvinnliga fotografer under 1900-talets första hälft. Så lätt lurade han mig. Fotografierna är bilder han har hittat på loppmarknader och det är det enda som tydligt är "fel". De flesta bilderna är uppenbarligen från andra tider än de skall föreställa. Trots det tycker jag att det var himla smart av honom att ta med dessa. Att Amory är en helt fiktiv person ändrade inte min uppfattning om boken. Den var väldigt intressant och jag rekommenderar den verkligen.
xx
No comments:
Post a Comment