Idag har vi varit på skolutflykt. Vädret var fint, barnen var toppen och workshopen om balsamering (vi lär oss om antika Egypten) var jättebra. Alla var nöjda och glada och det är ju alltid kul. Vi borde åka på fler skolutflykter. Om det var lite lättare...
Att åka på skolutflykt är nämligen inte helt enkelt. Det krävs en himla massa pappersarbete långt i förväg. När man väl har hittat någonstans att åka, kollat upp om de har tid för oss och hur mycket det kommer att kosta, måste man också hitta transport och kolla upp hur mycket det kommer att kosta. Den första biten sköter vi lärare själva men transportbiten (oftast buss) hjälper de snälla damerna på kontoret oss oftast med. Sedan räknar vi ut hur mycket det kommer att kosta per elev och hör med rektorn om det är okej. Om svaret är ja, vilket det oftast är, så bokar vi både utflyktsmål och transport. Sedan skall det skrivas brev med detaljerad information till föräldrarna och efter det skall pengar samlas in och elever påminnas om att de faktiskt måste lämna in svarslappen och pengarna innan vi åker. Allt sådant här tar tid. Rätt mycket tid faktiskt. Men det är det ju värt för skolutflykter berikar det vi lär oss om just vid det tillfället och barnen tycker att det är kul att ge sig iväg bort från skolan.
Detta är bara början. Flera veckor innan vi ger oss iväg måste vi ägna timmar åt diverse annat pappersarbete. Först och främst måste vi fylla i ett sk utflyktsförslag till rektorn där vi nämner utflyktsmål, syfte med utflykten, hur många barn som skall följa med, hur många vuxna och deras roller (lärare, assistenter, första hjälpen, eventuella föräldrar som hjälper till), när vi skall åka osv. Därefter måste vi fylla i en sk riskbedömning där vi detaljerar allt, precis allt. Dels behöver vi fylla i detaljerade uppgifter om barnen som skall med; barn som har handikapp och vad det är, barn som kanske kan vara bråkiga eller barn som behöver hjälp av annat slag. Vi måste sedan precisera vilka 'faror' som vi kan råka ut för och bedöma hur stor risk det är för dessa 'faror' och vad det värsta är som kan hända om vi faktiskt råkar ut för dessa 'faror'. Exempel på dessa kan vara: folk i allmänhet, branta trappor, hundbajs, getingar, bilar eller om bussen går sönder. Det gäller att tänka på allt!
När vi gjort det måste vi fixa en karta över vart vi ska och om vi skall promenera någonstans måste vi rita in exakt vilken väg vi kommer att gå. Därefter måste vi skriva ett tidsschema över hur dagen kommer att se ut så att skolan vet exakt vad vi håller på med och var vi är om de skulle behöva kontakta oss.
Alla dessa dokument skall sedan skrivas ut och lämnas till rektorn som signerar dessa innan vi får tillbaka dem (och ibland behöver lägga till något vi glömt). Sedan lämnar vi in dessa till kontoret. När sedan dagen då den efterlängtade utflykten dyker upp, måste vi ta med oss kopior av alla dessa dokument samt kontaktnummer till alla föräldrar.
Det är många som drar sig för att åka på skolutflykter. Detta är fullt förståeligt. Det gör vi med. Men det är mycket berikande att ge sig iväg och för barnens skull ägnar vi oss i timtal åt detta pappersarbete. Än så länge detta året har vi varit på Shakespeares Globe Theatre i London och gjort en workshop om Macbeth, haft musiklektion på högstadieskolan i staden, varit på generalrepetition av en musikal på högstadieskolan, varit på stadsbiblioteket och på balsameringsworkshopen idag. De 10-åriga eleverna har varit alldeles fantastiska och vi har varit mycket stolta över både deras uppförande och deras kunskaper varenda gång. Vad gör väl timmar av pappersarbete när man hör barnen säga hur roligt de haft och hur varje skolutflykt är den bästa någonsin. Det får det kanske vara värt.
xx
No comments:
Post a Comment