Åh vilken bok! Hörde talas om den för ett bra tag sen (kan inte komma på hur eller var) och hittade den i bokhandeln för kanske en månad sedan. Var ju tvungen att köpa den då! Eftersom jag hade några andra böcker att läsa för bokklubbar och skolan har den legat och väntat tålmodigt. Började läsa den direkt efter Kate Atkinsonboken och kunde inte lägga den ifrån mig!
Den här första boken av fyra (inhandlade de resterande tre igår) utspelar sig i Neapel på femtiotalet. Lenu och Lila växer upp i samma fattiga arbetarkvarter och går i samma klass i skolan. Båda är intelligenta och klarar sig bra. Lila är den mest intelligenta och sporrar Lenu att bli ännu duktigare. Läraren vill att båda skall fortsätta men det blir bara Lenu som gör detta. Lila följer dock Lenus lärande genom att låna böcker på biblioteket och lär sig både latin och grekiska på egen hand.
Under större delen av boken håller sig flickorna i samma kvarter och umgås med andra arbetarbarn. De utvecklas åt olika håll men Lila påverkar Lenu så att hon ofta inte vet om det är hennes egna tankar och åsikter hon uttrycker eller om det är Lilas.
Man får som läsare en fantastisk insikt hur det måste ha varit att växa upp i ett så tajt samhälle. Föräldrarna styrde med järnhand men underkastade sig läraren som om hon var gud. Språket är vackert och levande och sidorna vänder sig nästan av sig själva. Det är en bok som man längtar tillbaka till när man måste lägga den ifrån sig.
Nu har jag verkligen något att se fram emot!
Elena Ferrante är en pseudonym och ingen vet vem författaren egentligen är. Det har spekulerats mycket om hon är en redan etablerad författare eller en översättare på det italienska bokförlaget. Är hon kanske till och med en man? Ingen vet och det är ju egentligen inte särskilt intressant tycker jag. Berättelsen är fantastisk och det är ju viktigaste.
xx
No comments:
Post a Comment